Torkar ut
rycker till i nedisad tystnad
känner huden strama över ansiktet, livlös
känner ögonen tränga ut ur sina hålor
griper tanklöst tomma rymden
hålögd, stum, vaken
blinkar mot dunklet
som inte tidigare syntes
river i tankarna
ordnar dem för att
skaffa fotfäste
i väntan på miraklet
bland vänner
som bara ser sig själva
och bara hör
sina egna vingslag
i den havsvida tystnaden
svävar som en havsörn
min tanke
känner huden
torka ut
sjunka in
dö bort.