"Det vi känner till är dit vi alltid söker oss, liknär det som är familjärt alltid kommer att framstå säkrare än det som familjärt inte är. Det är så det fungerar och tyvärr så det kommer att förbli om vi alltid undviker den okända dörr som för oss någon annanstans, vilket på ett eller annat sätt är den enda väg som leder oss framåt. Den tragiska komiken är dock att närhelst vi vacklar är det alltid på någon annans axlar vi lägger skulden - och inte sällan den som minst av allt förtjänar det."

Ur romanen "Irisses memoarer; naivitetens tragiska vikt" (Under författarens bearbetning - originalspråk engelska.)