~*~

Känner kraften

helas spelas delas
genom korsets
blodiga
ebenholtsträ

som sprängt
höstligt
lönnskatte
skrin

Juveler
glöder
blöder

singlar
ned

på bädd av
Jungfrulig
mark

växer
rosen
törnen
hög
o stark


Susar

med
rymd
fasettögon
svävar
strävar
över vår
arma Jord

på grov ekestam
med ollonantenner

frostbjällrors
isigt sköra
ton

surfar jag ned
med mitt
mod



Landar

på Golgata
kulle
där ropen ekar
genom nattens skall
genom martallskådans
brand
i taggtrådsomspunnet
ingenmansland

i fritt

fall

Tre droppar blod
bildar vattenfall
med dån

KÄRLEK

står skrivet
på lågans
brinnande sky
kysser nattens
ögonlock
mot
morgonrodnad
ny

i Evig

eon

Väck de levande

Låt de döda förstå

De är

i andenom
utsprungna
liljor

med doft av
sandelsträ

Vänder

ceriseröda
kalkar att fånga
semaforers
blå tecken

från rymdens
kavlebud

Där någonstans

i genomsyrade
eteromsprungna
landamärer
finnes Gud

vilka
Vi
också
är del
av

Jag böljar sköljer
andas randas
blandas
i Dig

Du är Jag
o Jag är Du
på Evig

stendroppe
klockas
stig

vi leker
lockas
flockas

Vi är
rosendimman
böljande bland
stjärnesolhjulets
glimrosenknoppars
strand

Interpoleras stundom
på fjärran planet
kristalliseras
till kärleksstoff
i former
ingen vet

I Vingomsusad
Ängelomtoppad
kropp
där blå sefirer
flaggar
med
örtomspunna
grenars
törst

Vi hör Din
Vår inre
röst

Genom

lövklockebröst
lyftes hällen
till stenkryptan
andas ut till
höst

Andar
stiger
niger

i sirlig
aftons
mörka
dans

hälsar
Livet

i vek
ödmjuk
kadans

Ohhh…

Herre…

se de
rotlösa flarn
som valsat vilse

i tillvarons
grottekvarn

De är Dina barn
fastän rodnad i mull
i bergomskogad pelarsal
de växer för Din skull
o bjuder till bal
nu när sommaren
fallit omkull
mörk kall
o kal

Låt dem
blomma röda
på Gyllenfrisens
lans

uppstigna från
de döda

i Himlen
bland oss alla
någonstans

känna att
sältans
tår
från
Golgatas
höjd

ännu
droppar
från hans

Hjärta
böjd

blir
till

Vår

Kärlek

vinnes
vågas
vanns

i Blomster
lundens

Krans

av

sår

~*~
   ,
   ,
   ,

© Bo Himmelsbåge