när glänsande pärlor

valsar runt staden

mörkret gömmer sig

bakom sin sedvanliga slöja

då sammanfogar min själ tryggt i din

tusen månstrålar är vårt duntäcke

vi uttalar kärlek som för forntiden

mjukt och följsamt 

öppnar floden sig sammans med skygga åror

som rör sig fram och tillbaka i sidled