nej jag vet, det blir så rätt ofta
att jag inte vet
men sen liksom lättar det i en svärm av silverfärgade små insekter som
stakar sig fram genom stickande verkligheter
jag ger er ikaros!
inte lite heller, det är en massa
en folkmassa som skriker ljudlöst över ett dött ångestladdat ögonblick
av rött
en flytande substans, som svävar över ditt huvud
som tankar fast ändå inte, snarare en platonisk yxmördare
som pianoklang, så vidrigt.
inte sant.