Kostbart mödosamt och infernaliskt stillsamt infinnes alltings början när som inget syns i det som är förkunnelse över alltsammans som bestrider stridandets överblick i det som är svårtänt och icke så lättsamt tillslutet i den lilla hinken som barnet bygger en stor sandhög i den låda som är fylld av blodstänk i den enda och sanna av alla sanningar som finns i varje korn som dem små händer vänder ut och in på i den spaden som är blå med röda ränder av blodet som sipprar mellan bägge händerna som spyr eld i det som är huvudlöst och inget som är av det som är att dra och finnas i den solen som skiner över den gården som är öppen och har två tanter som bär på varsin väska fylld av blodspår av dem dödandet av alla djurliknande ormar som kryper runt asfalten i det som är så brunt av all torkad blod som blir till skorpor av alla som kommer att tappa det som är tappat i det såret som är läkt av alla händer som bär allting i det enda som är sant och sagt nu så ljuger alla ibland så är det med allt så