Han hade livet han. Hans morsa erbjöd sig att ta hans oskuld. Hans pappa fick hellre upp gammelgäddan än rädda honom ur träsket. Jag var med den gången hans mormor ringde för att berätta att han mamma dött. Vi var på väg upp till dalsland för att festa med Erik. Han började gråta så fort samtalet avslutats. En annan gång på fyllan berättade han att han blivit sexuellt utnyttjad av en farbror... tror det var farbror iaf. Han knarkade och söp. Och när jag lärde känna han så hade han kronofogden efter sig. Oavsett vad han tjänade i månaden så hade han bara tre tusen att leva för. Jag var även med den gången han stötte på en bosnisk tjej som uppenbarligen var krigsskadda. Hon kissade rätt på gatan. Inför kön till stället vi skulle till. Hon tyckte krig va bra. Hennes bröder var dömda krigsförbrytare. Och hon gillade mig först efter jag ställt mig på bordet närmast dansgolvet på valand och särat på skinkorna, spread eagle. Och i svarttaxin på väg hem så stannade polisen oss. Christer var påtänd som fan. Och hon var galen. Och jag var glad över att jag drack för att dö på den tiden. Polisen frågade "hur var det här då?" Varpå hon skriker "vi har betalat honom för att köra oss!" Christer fick panik och rusade ut ur bilen in i skogen. Hon satt där och skrek åt polisen. Jag satt tyst och lugn och tittade ut genom fönstret.
Det där löste sig till slut. No thanks to either Christer or his "date". Och väl hemma hos honom så drog han mer amfetamin. Varpå hon undrar ifall han var beroende. "Nä, det är bara något jag gör ibland " det var väl femte gången den kvällen. Men hon köpte det. När han insett hur galen hon va så gjorde han slut. Men kom fortfarande hem till honom. Satt utanför och sjöng genom brevlådan. Och skickade halvt uppätna chokladkakor. Och skickade brev skrivna i psykoser om att hennes bröder måste få träffa hennes älskad Christer. Och så va det den gången han hade tagit svamp. Kom till jobbet. Spelade munspel hela natten. När jag nös på morgonkvisten så sa han "fan, det lät som en ton när du nös " och så försökte han återskapa den. Han var ingen vidare på munspel. Och läpparna var helt skinflådda...
Och så var det den gången vi tog någon konstig sumpvatten liknande sörja. Och jag skrev min isärklass populäraste text här. Helt jävla bombad i skallen. Stukad ut av bara helvete. Jag kommer ihåg att jag hade svårt att skriva för jag kunde inte hålla i huvudet vad jag skrivit. Den texten är sedan länge nedplockad. Jag skämdes... tror den hette om min far...
Jag var även på hans bröllop. Stolt över honom. Inte bara för att han gifte sig. Men att han hittat en tjej som hade noll tolerans mot hans drickande. En gång när han körde ner mig... så pekade han ut alla platser han planerat att ta sitt liv. "Ett tag så hade jag ingen glädje alls i mitt liv. Och aldrig någonsin slog det mig att det kanske kunde vara drogerna"
Christer var under hela tiden jag umgicks med honom. Tuff men bräcklig. Vilket jag var lite avundsjuk på eftersom jag var bräcklig men tuff. Kanske låter som om jag bara leker med ord här. Men jag tror samtidigt att ni vet vad jag menar...
I en månad efter hans mamma dött... Hade han käkat hennes antidepressiva medicin. "Kände ingenting när jag gick på dem"
Iallafall så klarade han sig och det är jag glad för. Nu har han två barn. Kommit bort ifrån Göteborg men framförallt fiskhamnen. Och gift sen sex år tillbaka. Grattis mannen, bra jobbat!