... som vill typ säga sin sanning. Fast inte helt. Inte riktigt. Och som vill bli älskad för inte att öppnat dörren, inte ens lämnat den på glänt. Utan bara tänt ute belysningen. Men som släcks så fort man kommer för nära.
Och typ människan som vill typ komma åt det som verkligen grämer en. Fast inte riktigt. Inte helt och hållet. Vill fortfarande äta sin "medicin" och kunna vara ett offer. Ett typ offer med sin typ attityd. Lite grann. Men ändå kunna ursäkta sig själv och säga att man gör något åt det.
Och typ människan som vill höra sina vänners åsikt så länge den är snälla och välmenande , och som vill att dem ljuger när dem ber om deras ärliga åsikt.
Och typ människan som vill typ rädda världen och vill typ vara en bra förebild för sina barn och vill att dem typ ska bli självständiga, självförsörjande individer. Fast inte för mycket. Inte helt och hållet. Bara typ...
Och det är samma typ person som röstar vart fjärde år, och typ tror på det. Och typ vill införliva de förändringarna som lovats. Och typ tror att denna gjort sin plikt.
Och det är väl rätt okej att vara typ folk. Man behöver aldrig sticka ut huvudet. Man behöver aldrig riktigt tro på något. En massa nameste och no judgement. Problemet är inte alla andra. Det är dem själva. De kan sitta och titta på tv:n en helt vanlig dag och helt plötsligt känner för att gråta. Eller gå en hel dag utan att känna någonting, och bli lite orolig för det. Eller vänstra och hålla hemligheter för på insidan dör dem. Och dem klarar inte av andra typ människor. De skriver att dem söker "äkta" människor som egentligen bara bekräftar att dem själva är äkta. En klen tröst egentligen. För det spelar ingen roll vad man typ gör. När det enda som behövs är att göra det. Men då har vi problemet. Det skulle inte ens typ klientel gilla. För dem är likadan. Vill höra typ sanningar. Och framstå typ bra. Och vara typ nöjda. Inte riktigt dock. Lämna någonting kvar och checkat. Något som blöder ut i universums tomma existens.
Så dem kan prata om sina typ problem. Men lägga upp dem såpass att det är klart att de inte vill ha hjälp. Bara typ. Bara typ pratat ut. Och vara typ... För vi är typ folk eller hur? Vi ska gilla filmer som typ säger det. Och böcker som typ beskriver det. Eller hur? Och texter som typ bokstaverar det för oss. Men inte helt. Bara typ. Härliga, underbara, typ.