Jag bara undrar, med håret fullt av snus,
går nerför gatan i sinnligt rus.
Finner mig själv i allt jag gjort, det går ju som smort,
att känga till åt allting i gemen galenskap!
Slår mig ner bakom ett bord, får ner några ord,
om killen där inne som aldrig blifva stor.
Med pennan i min hand drar jag ut i krig
mot allt som är falskt. Finner en mening
mellan raderna, genomskådar charaderna på
de statliga estraderna.
Kommer jag nånsin hem igen, har det på känn,
om jag förlorar alla mina spänn?
Men just nu är allting på topp, alla sorger och snedsteg
har regnat och blåst bort.
Jag dansar som en gud i festlig lördagsskrud.
Jag bjuder upp bjuder till, gör vafan jag vill!
Men i korridorerna dit inga skratt når sitter svarta får,
ingen styrketår, rakat hår, i den tid som är vår.
Uppdelat är vårat samhälle sönderstansat, men våga
chansa, för vi vill ju bara dansa!
Jag vet nu, med håret nästan grått, vilka
som förlorat å vilka som fått av livets pott. Stopp.