Det känns som att det är dags att hälsa på hos spegeln. Inte ett sånt där hej-vad-kul-att-det-är-vår samtal men såna samtal har vi aldrig. Han i spegeln såg direkt att det var nåt.

- Hej, vad är det med dig?
- Jag vet inte, det känns lite tungt just nu.
- Men du brukar inte vara så deppig på våren, snarare tvärtom, har det hänt nåt?
- Inget speciellt, bara en tillfällig svacka kanske...
- Hur vet du att det är tillfälligt? Det kan bli långvarigt om man inte gör nåt åt saken. Men det är därför du är här, eller hur? Och nej, du behöver inte vara orolig, vi ska inte djupdyka, inte om det inte är nödvändigt...så berätta. Är det skrivandet igen?
- Igen? vad menar du med igen? Det brukar vara du som tar upp mitt skrivande, jag har inga problem med det!
- Nähä, just det, det är därför du blir så arg. Okej, lugna ner dig lite. Om du frågar mig så tycker jag att du borde ta en liten paus.
- En paus? Varför det?
- För att du kanske behöver det.
- Kanske, jag ska fundera på det.
- Ja, när du ens inte orkar göra lite motstånd, då vet jag att det är illa ställt. Men du blev lite arg iallafall så det finns hopp!
- Ja men tack för den här "sessionen" då herr Freud!
- Kom tillbaka om en månad eller nåt...
- Även om jag tar en paus i skrivandet?
- Ja, annars får du komma om en vecka.
- Det kan du glömma!
- Du gör som du vill men säg inte att jag inte har varnat dig sen.
- Lägg ner, du är inte min riktiga terapeut.
- Tack själv, hejdå!