I sitt ilande och spanande
från dagbräckning
under revade moln
till blek krigseld
bortom en döende horisont

Runt och runt

Med grepp
om hårt rullade kartor
ur polaritetens grammatik
till anförarna i sadeln
att staga sin mjuka ryggar

Runt runt
runt och runt


För deras likstelt stirrande kreatur
finns alltid en bevekelsegrund
i just denna fastslagna stämföring

"På abstraktionens himmel
syns ju aldrig några fallande stjärnor"