Som terapeut mumsar man på själar,hjärnor
och åtnjuter offrens bankkonton, men någon
hjälp i praktiken har  vi  ingen  möjlighet  till,
vi lyssnar,noterar och ger ett  eller annat råd,
för att  få  behålla  våra  kunder, som  är  vårt
arbetsmaterial och levebröd, i övrigt hyser vi
ingen medkänsla  för  dom  eftersom  vi  inte
känner dom, men  de  kommer  hit  för att de
inte  kan  prata  med  sin fru, man  eller  sina
vänner,så visst fyller vi en viss funktion,även
om vi aldrig kan lösa deras  praktiska  proble-
matik, för  vi  sysslar  enbart  med  teoretiska
spekulationer, men  vi  anser nog det tragiskt
att de inte har förtroende  öppna sitt innersta
för sina män,fruar, vänner eller ens sina barn.
Vissa har löst trauman  genom  att  skriva  en
biografi,andra genom att söka till scenens tea-
terskola men  många  kommer  hellre  till  oss
för att bara  prata av sig, som i en terapeutisk
suggestion.

-