Hur skulle längtan, önskan och drömmar kunnat få gro här när det enda jag förmådde var att vira in mig i mina taggbuskar.
Kunde ju aldrig ge dem uppmärksamheten de tarvade. Hur jag än vände och vred mig spetsades jag och mitt sinne försnillades allt mer.
Men kanske de låg kvar som frön eller puppor i marken och bara väntade på mig, hoppades jag medan jag kopplade bort de sista slingrande grenarna och karvade ur hullingarna ur min kropp.

Det gjorde de men jag visste inte var, då.