Väcktes brutalt varje morgon. Försvarslös.
Uppsliten från min nattliga konvalescens.
Det satt fortfarande i min kropp, mitt nervsystem, ständigt projicerande förebud.
Reflex från en svunnen tid.

Låg kvar ett tag, med en fullständigt klarvakens oro men långt ifrån något sans.
Klev upp och fram till pianot och spelade något, som en reflex.
Men om en dröm om sen.