Träd som var en gång
men nu är förkrympta skelett
vad kom i er väg?
Vad fick er att mista er syrliga sav
och löven att gulna och vissna och virvla i förvirrande yra?
Era grenar tappade besinningen och protesterade
men blåsten skrattade hånfullt
och rötterna tog ångestfullt spjärn
Himlen var likblek
och bergen sjönk i haven
vars svallvågor knäckte träden
och löven dog av svält
Sen var det lugnt
och nästa morgon steg solen ur havet
som om ingenting hade hänt
några vågor smekte förstrött de ruttnande grenarna



Bild av CF Hill