Ibland mår jag riktigt, jäkla kasst.
Faktiskt så kasst att jag inte klarar av att gå till jobbet.
Inte för att jag inte klarar av att sköta jobbet utan på grund av att jag inte kan klistra ihop dom spillror som återstår av mig när jag kommer hem.
Tänk dig att du är ett stenhus men hela din fasad är full av små små sprickor...ja så små att dom inte ens syns.
Ibland står fasaden emot ett harmlöst löv som blåser förbi medans fasaden andra dagar rämnar av blotta synen av lövet.
Många gånger känner jag mig som ett stenhus för jag är så rädd. Jag är så rädd för att bli lurad, att bli övergiven, hånad, bränd och blåst.
Så jag hoppas aldrig för mycket, tror aldrig för mycket på vad någon säger och tar aldrig något eller någon för givet.

När jag är i spillror så vågar jag inte träffa någon och fick jag bestämma så skulle jag inte kliva upp ur sängen överhuvudtaget.
Nu får jag tack och lov inte bestämma så därför håller jag mig bland folk även när jag mår som sämst, även fast jag inte är mycket att ha.
Jag vet att om jag ger efter för dom krafter som sliter mig sönder så är jag förlorad.
Därför kommer ni kanske se mig ute på stan även om jag är sjukskriven, ni kanske kommer se mig i solen ätandes på en glass och ni kanske kommer se mig i regnet iförd regnkläder.
Psykisk ohälsa smittar inte och syns inte alltid men det gör så förbannat jävla skitont ibland.
Folk som inte lever med det tror många gånger att är man ute i solen när man är sjukskriven så mår man bra och man har "passat på" att vara lite "ledig"
När jag är inne i dessa perioder så har jag ingen aning om vilket väder det är.
Jag fokuserar enbart på att finnas för min son och så gott jag kan för min familj och mina vänner.
Jag vet inte hur det fungerar för er andra men min hjärna kan inte känna av när ett fint väder nalkas och bli sjuk därefter.
Min hjärna och kropp känner när pressen och stressen blir för hög av olika orsaker och börjar därefter att stänga ner sig...för att överleva.
Regn, snö eller sol har ingen betydelse utan det är dom omkringliggande faktorerna som spelar roll.

Döm aldrig någon, bestäm aldrig utifrån en enskild handling hur någon mår.
Det du ser på utsidan kan på insidan vara raka motsatsen.
Det du ser som "Äh..hon ville väl bara vara ledig när det var så fint väder" kan i själva verket vara en person som stålsatt och peppat sig själv i en vecka för att ens våga ta sig ut genom dörren och just när personen råkade öppna dörren så var det just sol.

Kommentarer som;
"Jaså..du passade på när solen kom fram hähähä"
"Men du har ju sminkat dig då mår man bra"
"Du har ju klätt upp dig då kan du omöjligt må dåligt"
Det är såna meningar som får en att smälla igen dörren igen, som får en att inte våga gå ut.
Om någon försöker berätta för dig att denne inte mår bra så slå för guds skull inte bort det!
Du behöver inte komma med lösningar men låna ut dina öron om du har möjligheten för ibland räcker det oerhört långt.