Jag ville inte vara här.
Jag ville gå ut och uppleva livet, för en stund i alla fall.
Men det fanns ju inget ut att gå till.
Det var nog inget för mig då, resignerade jag.

Men jag hade ju en massa drömmar och längtan, men de gick aldrig att ta med.
Framåt och bakåt var det stängt, likaså sidledes.
Uppåt och nedåt visste jag både alltför mycket om och inget.
Och här var jag ju då, utan någonting.

Alls.