I ljuset från den svaga gatubelysningen hörs nästan ingenting. Ingenting förutom marsvindens lättsamma lek med höstens löv som den svala vårsolen lockat fram. Ännu långt bort möts en rostig kedja och två lika rostiga kugghjul. Det svaga rytmiskt gnagande ljudet av oxiderad metall mot oxiderad metall hoppar lekfullt omkring i båthamnen och på det isfria sundet.

Tre nätter har han besökt det som ska bli början på hans framtid. Han har noga sett ut platsen - utsikt över vattnet, men samtidigt inte särskilt iögonfallande från den delvis sågspånsbeströdda gången.

När han sålde sina kanske käraste ägodelar, musiken, undrade många vad som höll på att hända. Men ingen förstod, inte ens anade. Detta var bara början.
Energiskt och talangfullt förmedlade han sin syn på tillvaron i form av friskt fläktande radiovågor. Han reste i tid, rum och åskådning. Men det räckte inte för att han skulle få balans och harmoni inom sin själ och inuti sin kropp.

Mörkgrå moln rör sig sakta över den svarta himlen. Det är en kall natt på jorden, men inom honom är det den varmaste och soligaste av dagar. Snart är han framme. Snart är hans sökande över. Och kanske, kanske kommer han att träffa någon som för länge sedan försvann ur hans liv.

Han fann tröst genom sökandet i läror som aldrig fått något fotfäste i våra nordliga breddgrader. Det han sökte och fann var inte ett ordinärt liv utifrån de vanligaste definitionerna. Han fann något större, vackrare, starkare, bättre och helt öppet.

Däcken rullar mjukt på sågspånen. Månen är skymd och skuggorna knappt synliga. Färdens mål är uppnått. Kvar är nästa steg. Ett kort steg.

Olyckliga människor ställer till besvär. Ytligt sett mer till besvär för sin omgivning än för sig själva. I det inre rasar stormen. Grubblet och tankarna går bara att döva för stunden. Tankar i ett splittrat sammanhang utan ledtrådar som inte leder någonstans kommer inte att upplösas och spridas för vinden. De kräver en målinriktad handling som endast kan uppnås genom att tanken lämnar materian.

När han tar det korta steget landar han aldrig på den hårda jordskorpan.

- - -

- Så stilla han ligger.
- Hans panna är helt slät. Inga veck alls.
- Han ser nöjd ut, nästan som...
- Nästan som...?
- ...som om han ler.

- - -

Till minne av Johan, 27 år.