Kände din närhet innan jag såg dig,
hjärtat rusade och blev alldeles knäsvag

När du gick förbi vände du dig om men
kunde inte se mig då jag liksom gömde mig

Vi två på samma plats igen, en tillfällighet,
vill nästan tro på det där som kallas ödet

Ditt svek raserade min värld, samtidigt som
känslorna värmde mig kände jag smärtan

Ville så gärna ropa ditt namn men rösten
försvann, lät dig gå förbi och ut ur mitt liv

För alltid