När jag skrev dikten " Take these broken wings" genomfors jag av en märklig känsla. Det kändes som att jag skrev min egen dödsruna. När jag läst den igen tänkte jag att den faktiskt skulle kunna stå på min dödsannons, den kändes som att den  tilltalade mig. Döden är  nånting vi inte pratar om till vardags, ändå är den ständigt närvarande på ett eller annat sätt. Döden kommer ingen ifrån.