Min dator är på glid. Det har blivit ett återkommande dilemma. Sista halvåret har den fått för sig att ta egna beslut utan att först inhämta mitt godkännande. Det är mycket frustrerande. Den verkar känna på sig när jag är stressad och har ont om tid. Man kan tycka att jag får skylla mig själv för att jag skjuter upp allt till den absolut sista minuten och visst, det är ett dåligt karaktärsdrag. Jag VET att en räkning måste betalas ett visst datum och jag VET att vissa handlingar måste skrivas ut till ett visst möte. Men det kommer ständigt något emellan som måste åtgärdas först...Och i ärlighetens namn, det finns så mycket roligare saker att ägna sig åt och plötligt har tiden, dagarna, flugit iväg och så sitter man där med en stress-djävul flåsande i nacken och huvudet surrande av alla "måsten" som man skjutit upp.....
Så vad är det som händer, undrar kanske någon? Ja, det undrar jag också. Allt oftare när jag startar upp den, datorn alltså, tar den sig för att förskjuta hela bildskärmen tre cm åt höger och fem cm nedåt. Det innebär att jag inte kan komma åt de där trevliga små ikonerna där det bl.a står "start" på vilket ju är en grundförutsättning för att ens komma in i magen på densamma. Det betyder att jag inte kan komma åt min mail, inte heller skriva ut handlingar och inte betala räkningar.
Jag stänger av och startar om, gång efter annan. Adrenalinet flödar, svetten kryper utmed ryggraden och irritationen växer... Vid några tillfällen har bildskärmen då plötsligt centrerat sig som den ska och allt är frid och fröjd.
Men ibland vill det sig inte alls. Klockan tickar och man förbannar sig själv, datorn, maken, dammtussarna på golvet och fönstren som behöver putsas, ja, i stort sett hela världen får sig en rejäl känga. I vanmakt ringer man upp möjliga räddare i nöden, oftast till ingen nytta. Gör si, gör så, säger dom välvilligt, tryck och klicka här och där.
Och det är lätt att säga, där de sitter i andra änden av telefonen, irriterande harmoniska och problemfria som dom är. "Du måste gå in i"; och så kommer en lång förklaring om vad och varför och hur jag ska göra: Vilket bara har bevisar att dom inte fattat ett smack! Det GÅR ju inte att göra nånting! Någon vänlig själ gav mig ett hopp när jag fick veta att problemet måste ligga, inte i själva datorn utan i skärmbilden. "Tryck på den", sa personen i fråga och jag kände att jag verkligen älskade denna människa av hela mitt hjärta. Tills jag upptäckte att det fanns ju inget att "trycka"på. Nästan ingenting i alla fall. Det fanns ett "auto" ett "plus" och ett "minus" och en avstängningsknapp. Suck.
Ibland får jag en egendomlig känsla av att min dator hatar mig. "den" gör så här mot mig av ren illvilja. Den liksom stirrar på mig med sitt fyrkantiga kalla öga.
Idag, i min nöd, fick jag tag på min dotter, som, tack och lov, hade tid att lyssna och via telefonen lyckades lotsa mig in i datorns inre och jag klickade och tryckte lite här och där på hennes uppmaning utan att förstå varför. Inte hon heller, tydligen, men plötsligt var "bilden" på bildskärmen normal och hon var lika förvånad som jag. Dagen var räddad! För stunden i alla fall.
Om några dagar är det dags att betala månadens räkningar. Jag inser att jag måste köpa en ny dator. Snart. "Nej, nej," säger vänner och bekanta. "Gör inte det. Det är ett enkelt problem, bara man kommer på vad det är." Jag tror dom inte.