3 år i mörkret.

Efteråt, när sonen bröt tystnaden kom jag till skolan och ställde frågor till personalen.
I början nekade de allt.
Sedan skyllde de på mig.
De sa att sonen skulle åka färdtjänst taxi då skulle det inte hända.

Vilket barn aven utan diagnos skulle ensam klara gäng av äldre tonåringar?

Det var en period - åkte sonen färdtjänst.
Vi bor 20 minuter promenad från skola.
Han fick stå och vänta sin taxi ibland under halvtimme eller mera och dela taxi med grov handikappa barn som skulle köras hem först.

Är de inte skola som garanterar barnets säkerhet?

Personalen sa att eftersom våldtäkt skedde efter fritids inte under skoltid och inte på fritidsgård men på skolgård då de inte ansvariga.
På brottsoffermyndigheter informerade mig jurist att under skoltid lika som under fritids och aven kort efter, i närheten av skolan barn ar försäkrat av skolan och skolan ansvarig
Kommunen också ansvarig för invånarens säkerhet.
Gänget härjade i kommunen under 2 år och hade flera offer.
Föräldrarna var inte informerade att deras barn var dagligen utsatta för fara.
Allt tystades ner.
Jag krävde journal från personalen på skolan. Där skyller incident rapport finnas som sonens ansvariga pedagog lovade mig att skriva.
Incident rapport fanns inte där.
Jag ringde LB. Hon var inte längre sonens ansvariga pedagog. Sonen gick till en annat skolan. Men hon kallade sig familjevän.
Jag berättade till henne att incident rapport saknas.
Jag krävde skriva minnesanteckningar om incidenten.
Då avslöjade hon sig helt.
Hon blev hysterisk av rädsla och skrikit att jag hittat på allt.
Under tre år försökte hon ständigt övertala mig att lämna sonen till boende. Hon var närvarande för att skrämma sonen till tystnaden.
Hon var väldigt nyfiken på vårt liv i syfte att leta minsta orsak till augment att placera sonen i boende.
När jag berättade att sonen bröt tystnaden ställde hon inga frågor.
Hon avslutade samtalen snabbt och inte hör sig på länge.
Det var ovanlig lång paus. Jag blev mera misstänkt.
Jag ringde och ville träffas.
Hon kom men agerade väldig osäkert. Hon sa att hon såg upp sig på Söraskolan och fick jobb på Svedenskolan i Hedvig barnverksamhet för barn med diagnos.
Detta verksamhet också var på lista av planerat boende för sonen.
Sedan sa hon att hon träffade advokat.
Jag blev mera och mera övertygat att hon inblandat.
Men vi fortsatt kontakt efter det under halv år.
Hon var överdriven närvarande - både ringde och skrivit till mig och sonen tills jag fick veta såningen om incidentrapporten.
Det finns vykort som hon skickade till sonen och hennes meddelande på min hemsida under detta perioden.
Jag fick kontakt med advokaten som tipsade mig att vända till DO.

I sina förklaringar till DO skrivit LB att hon avbröt kontakt med oss på en gång når sonen började prata om händelse.
hon också kom utan kallelse till LSS möte år efter våldtäkten när jag anmälde händelse för andra gången. Hennes namn finns på protokollen av möte.
Parallell med mina frågor av skolans handlingar i sonen fall hade jag frågor till kommunen.
De skickade mig rund under halv år tills jag sa stopp när jag var skickat av SOC chef till en annat social sekreterare och han försökte skicka mig vidare.
På LSS möte våldtäkt på sonen var anmäld till SOC. Anmälan saknades och anteckningar om flera tidigare polisanmälningar .social sekreterare förklarade att de valde att inte agera. SOC chef erbjöd mig placera sonen på familjehem utan att jag bägare om det.
Hus polisen visades att min första polisanmälan saknas.
Polischef sa eller snarare skrikit mig ”inga vittnar, inget bevis, ingen utredning, jag bryr mig inte att din son mår dåligt!”
Men jag och sonen var på väg från mörkat.
Värsta var innan när han inte kunde berätta om det som hänt honom.
Därför han trodde att alla accepterade våld mot honom.
Tystnaden bröts. Jag fick många tipps. Det fanns gått om folk som visste och vittnade hur det gick till.

Allra värsta var första halvår.
Första dag efter våldtäkten fotograferade ansvariga pedagogen sonen i skolan. Han hade tårar i ögon och tittade på henne med förskräckt fråga.
På foton finns datum. Foto underskriven med hennes handskrift.
Jag fick av henne album med detta foto efter halvår. Jag kunde inte titta på detta bilder.
Jag gömde den tills sonen började prata.
Några gånger rusade sonen hem helt förstummat och arg men han sa ingenting. Han troligen tänkte att det är inge ide berätta.
När jag började min utredning efter tre år fick jag veta från en annan skolvaktmästare att sonen var jagat av gänget på skolgård och slagen under en timme, att barn som befann sig på skolgård kom till skolan och bad personalen att ingripa. Personalen gick ut motvillig efter ett tag.
Sedan hade personalen samtal med föräldrarna till barn som vittnade misshandel för att inte berätta om polisen ”eftersom det kan vara traumatisk upplevelse för dem”.
Kort efter detta incidenten följde gänget sonen till busstationen och tvingade honom med hot för flera misshandlar och våldtäkt att klä av sig framför mängd av elever som befann sig på busstationen. Ansvariga pedagogen också befann sig på busstationen trotts att hon bruka gå till helt annat hål.
Sonen skrikit från smärta när han berättade om dessa incidenten efter tre år. han sa att flinade belåten. Troligen detta övergrepp var arrangerat för att vecka förakt för sonen eftersom tidigare många som tyckte synd om honom.
Under tiden fick vi av ansvarig pedagog bok som läs läxa med bilder om homosexuella par av unga pojkar. Texten handlar om att det ok att vara bög och familjen måste acceptera.
Vi fick detta bok några gånger omgående.
Det ok att vara bög om man själv väljer sin sexuella orientering som vuxen. Inte om man tvingas till det som barn.