Jag är trött på Samtiden, --
- dess urholkning av min hjärna
å av alla mina blå Sinnen !
Det berättas Vitt å Brett
om Ondskan i Vardagen :
Terrordåd å statskupper
hör till det Normala !
I grön å majestätisk Natur -
vi parat oss, -- nota bene !
Känner hur jag tacklar av!
Som om vore jag förgiftad..
Hur ska jag vända Trenden ?!
Det HÄR går, ju, inte!
Borde röra mer på mig !
Detta Förfall!! : Är det MITT
eget fel?! Eller Omvärldens?!
Säg, att det EJ är för sent !!
Hur, slåss emot ett sjukt System ?
Med lemmar, matta, svaga, -...?
Måste resa mig ur dyn !
Det duger inte å ge fienden
allt Övertag!! De ska hållas
kort, -- fastän jag, själv, är
fråntagen mkt Kraft !
Än, finns det Hopp, - -
noterar jag i denna dikt, - som
knappelunda hör till det bästa
jag skrivit i mina da´r, - men är --
väl, -- ändock, - - - - - - - -
-- ett Steg på Vägen... !