Var tvungen att stanna ett tag.
Stoppa upp och låta skuggan omfamna mig återigen.
Hade dock en riktning klar så det skulle inte bli några problem och trådarna löpte dessutom inom räckhåll.

Men det var inte så enkelt.
Visserligen hade jag märkligt nog skaffat mod att traska runt i det glömda och ignorerade men dunkelt seende i mörker förvirrar ibland.

Jag tittade ändå in.
In i ett par ögon.
Tittarens ögon.
Mörkt, högt, bottenlöst.

Jag svindlade, svävandes, -högt under,  -allt.
Virvlade fram och åter i strömmen, -chanslös till annat.

-

Tillbaka kom jag, sjönk ner. 
Trött, kraftlös.
Men åter.