Sprickorna i leran
kommer från livet

en del stora
andra små

ingen blödande
just nu

leran knådad av
händer vid vattnet

den ena sidan
blev slätare än den andra

varsamt kupade
jag handen
runt klumpen
som lämnades till mig

handen och färgen
formade landskapet
på papperet

den släta sidan
vänds mot oss

på klippan ser jag
solen färga himlen
rosa och blå

mitt i vattnet blinkar
en ensam fyr

vinden är hård
får mig att svaja
en stund

vattnet kastas mot klippan
bryts och letar sig in
mellan stenarna

© Eva Langrath 2016