Tack gode Gud för människor som
påminner mig om att jag är värd nåt
Och som älskar mig när det mest
känns svinkallt och jämngrått


Trots att mitt inre är tomt och
nästan bottenfruset
flämtar en liten låga -
det en gång brinnande ljuset

När andra tycker att jag är stark
så blir jag det - åtminstone en liten stund
Deras kärlek är som skyddande bark
Skyddar mot uttorkning - åtminstone i någon sekund

Ja, tack gode Gud för människor
som orkar och vill våga
finnas där och älskar
och som vågar fråga

Det ger syre åt min flämtande låga