Världen låg helt mörk framför mig.
Det var ju väntat.

Ljuset såg mig inte som vän.
Den skydde och avstötte mig och visade det alltför väl.

Mörkret var heller inte min vän, den gillade inte ljusets avfällingar.
Den ville själv förmörka, inte ta hand om kättare från andra sidan.

Jag sket egentligen i vilket.
Dom fick träta över mig som de ville.

Kunde säkert fixa min egen natt och dag.