Får jag ligga kvar bland fjolårslöven i trädgården
när du går
För jag är lika fallen till marken som de
Fingrar och händer utsträckta
som ett nät
mellan ansiktet och solen
som vita sjöstjärnor

Jag har ett fågelhjärta som fladdrar omkring
under den felknäppta skjortan
Huden är tunn idag
som papper
jag är skör

En marionett med avklippta snören
som inte riktigt förstår
hur hon ska
handskas med sin nyvunna frihet

Regnet slutade
för kanske en kvart sedan
Och genast fick du tusen tider att passa
Mumlade något om en fönsterruta
som måste krossas
och om att våga släppa allt
om att hoppa


Du vände och gick


Så får jag ligga kvar här
nu när du går
För världen är så
obarmhärtigt impulsiv
och mitt fågelhjärta pickade just hål
i bröstkorgen
och flög sin kos