livet är ett förvirrat tillstånd
vi går bland skuggorna
tar emot det strilande ljuset
det försiktigt flödande
vi ser kontrasten och undrar
hur källan ser ut som skapade den
och ibland är vi glada
ibland är vi förtvivlade
det händer att vi känner igen
något i varandra
och blir rädda
det har väl hänt att vi har sprungit
men kanske stod vi mera still
och lät tårarna strömma nerför händerna
tills de gröpt oss den vallgrav
det fostervatten vi saknat
varför skyddar ingen mig längre?
säger den som blir sin broders fara
sin systers nöd