In i drömmen
hörs skriken
motvilligt tar tanken
sig upp till vakenheten

Öppnar dörren
ser ljuset
hör deras öronbedövande
samlingsrop

Fukten från det daggvåta gräset
tränger igenom foppatofflornas hål

Rullgardinerna neddragna
i det stora huset
jag hör ett mummel av röster

Står vid stranden
solen ligger som en luva
över berget

Skränande lyfter de
från andra stranden
gör en loop över mitt huvud
landar i formation på vattnet

Tysta vilande
på vattenytan

Tre strålar
snett upp mot himlen

Luvan över berget
nu en storlek större

© Eva Langrath 2016