djupt under skaren dunkar hjärtat
inlandet inlandet
har ni varit där
i mitt inland?
där alla gråter
utan tårar
där björkarna bugar för solen
ovanför trädgränsen
där vi sprang över ängarna
ramlade över stenarna
ån brusade
natten var nattsvart
fast med stjärnorna!
jag svär att jag aldrig sett dem
någon annanstans
än hemma
jag var rädd för vargarna
såg deras ögon lysa på andra sidan ån
vid myrens början och alltings slut
Lisa höll min hand
vi gick över skaren
snön knarrade under kängorna
när som helst kan den brista sa farmor
när som helst
din hand
om hösten
myren flammigt röd den
tog tag i stövlarna
sög fast höll kvar
vissa höll den kvar för evigt
det visste vi
min syster
min hand
Lisa
hur vi än lämnar
är vi alltid kvar
hur jag än gråter
kommer inga tårar
var jag än tittar
ser jag vargarna