Jag ser ingen skillnad men det känns annorlunda, att andas och kunna vara närvarande i nuet. Att vara med i sammanget som en länk och känna allt som är kopplat till mig, min omgivning och de som är i min närhet. Att möta deras blickar med hjärtat och känna hur man når in i deras med en energi som automatiskt söker sig in i allt levande man passerar. När jag trycker fram orden ur tangentbordet känner jag hur de blir tyngre och tyngre. Dikten är en bild av mig som jag aldrig vågat titta på innan och inget har känts tyngre än att lyfta på ögonlocken och se mig själv som orden tagit fram. Det är en sanning som jag hållit dold för mig själv och burit på medan den vuxit inuti i mig. Utåt sett så har det varit ett hål jag har försökt fylla men inom mig är det bara det. Nu känns det lättare, att acceptera det gör så att dikten blir vackrare ju mer jag tittar på det som den föreställer. Jag är en del av något vackert. Det är en rörelse som växer. Den går upp och ner. Den skiftar mellan färger, kontraster och toner. Ljust blir mörkt och mörkt blir ljust. Jag kan se hur formerna av livet tar sig ut ur mönster medan tiden går framåt och hjärtslagen slår fram rytmen av mitt levande väsen. Min själ är musik och det jag ser när jag stänger mina ögon är detsamma som det jag ser när jag öppnar de. Att vara är inte komplicerat, det är bara att vara men att transporteras mellan sträckorna "att inte vara" och "att vara" kräver ett hårt arbete. Nuet är stort som ett korn i rymden så att vara där kräver balans, att sedan bara följa med flödet och strömma fram livet. Det jag beskriver, det jag ser att jag är en del av kan bara uppfattas som en andlig resa.
- Är det jag upplever ett själsligt uppvaknande?
- Eller är det bara att vara?
Gud, kosmos och kharma ger mig alltid samma svar tillbaka: ingenting
Så ingenting måste vara allt, att vara är hela tiden något nytt och främmande.. Något spännande och värdefullt.. Något som jag inte vill missa..
Jag ser bilden som dikten beskriver, det är jag som jag är och som en del av allt; jag ser hur den beskriver hur det är att vara och jag tycker det är vackert