Kraften som tryckte mig tillbaka verkade öka ju högre upp jag befann mig.
Varje steg upp drog mig mer ner.
Det var som om ett gigantiskt gummiband testade sin kapacitet på mig, vars nedre ända var ringlad runt tornets fäste och övre ända virad i knut runt min midja.
Trodde att det skulle vara tvärtom med detta, fast svårare med andningen förstås.

Det tog mig åtskilliga försök att komma upp på första plan, på marknivå, men sikten där var ju inget speciellt och begränsad.
Min styrka växte dock för varje steg upp jag kom men det gjorde motståndets också.

Jag begav mig ner till grottorna för behövlig vila.
Tänkte i morgon försöka ta mig upp ytterligare ett plan och kanske få en utblick över vad som egentligen fanns lite längre bort.