Plötsligt brast det.
Fullständigt.

Balansen rubbades totalt.
Var tvungen att hejda mig.
Såg och hörde alla de andra fortsätta.
Detta hände andra dagen i rad.
Hade aldrig hänt tidigare, bara när jag valt det själv.
 
Inget är ju starkare än sin svagaste punkt, säger klyschan.
Och ja, ja, visst hade jag kunnat förutse detta, så som jag höll på.
Spännt hade det ju varit hela tiden.
Och jag hade pressat det till max.
Nog om det.

Fick starta om allt från början.
Inte bara spänna om mina lyror på nytt.
Utan utveckla förfaringssättet och trakteringen.
Och med nytt partitur.