Skrattar åt det, skrattar åt mig själv… Jag är verkligen en idiot… Full som ett ägg, rullar runt, in bland skor och spyr. Tänder hundratals cigaretter innan en ny dag gryr…
somnar inte så mycket som att jag faller ihop utmattad och svimmar av…
vaknar uttorkad, svag…
hjärtat beter sig konstigt. Själen bedövad av lidandet jag skapat.
Konstnär, flick, flick, flick, knaster från filter och andas in… kräkreflex… släcker ciggen igen.
hundra spänn på den dåren som ropar på utsidan. Ännu en full tok. Ännu någon som är närmare avgrunden än toppen på brunnen.
någon där ute blir slagen
blodskvätt på väggen
en buss kommer, pyser till, lutar åt sidan, folk kliver av och på.
solen skiner och det är ca 16 grader, mitt på dagen.
kan höra fågelkvitter emellan slagen.
Sitter på krogen i Göteborg, någonstans, spelar ingen roll vart. Känner mig tom som en möbel. Ser på dem, deras leenden, deras skratt och flörtande med varandra.
Nästan som om jag inte finns.
ett senare liv,
cyklar genom eländet

Plågar mig, plågar mig, plågar mig… vinden mot mig, min lata hjärna mot mig, mitt självhat mot mig…

cirkeln är sluten
lika trött på alternativen som jag va på början, startpunkten
aldrig varit en älskare mer än att jag varit en hatare.
mitt fel är att jag inte hatat mer
och försökt älska mindre

nu står jag här tom
utsugen av iglar
människor med slemmiga inre

det finns ingen plats för en själ
först ska man gödas
sedan dödas