Vyn gav ett storslaget intryck.
Den liksom långsamt vällde in i sinnet.
Var dock tvungen att låta en stor del av uppmärksamheten riktas mot att inte falla över kanten.
Den var nära runtom.
Vred mig långsamt om och lät mig översköljas i alla riktningar.
Luften var klar och ren.

Visste att jag inte behövde göra något mer än att låta mig påverkas av panoramat.
Jag klättrade ner.
Var fullt förvissad om  att jag snart skulle ana vilket håll det gällde.
Luften var fortfarande klar och ren.