Hugo skulle egentligen gå ut på gatorna
och föra fram sitt budskap, men så blev
han med sjuka symptom, han både nös
och hostade med ens

och så 'brann det inne' som en kan säga
med ett sådant där mer spektakulärt
uppträdande också. Om allt fusk blev
lagligt, så skulle

färre tjäna grova pengar på det. Utom
sådant som exempelvis utpressning,
korruption, att byta ut dyrt mot billigt,
skriva ut all

narkotika på recept som ett slags befintlig
medicin. Vi lever väl redan i en anarkistisk
världsekonomi där de med pengar, styrka
eller medel till

det klarar sig 'bäst'. Intar 'medaljplats'.
Så om all offentlig tävlan var som barn-
maraton, där deltagande är allt som
krävs för att få

medalj, då skulle det inte gå att tjäna
pengar på sport, eftersom det då skulle
bli ointressant att tävla mot andra än
sig själv. Slå sina

egna individuella mål och rekord. Att
delta är målet i sig, ungefär som vägen dit,
träningen, livet. En del säger sig vilja ha
anarki, problemet

med det är att i så fall skulle vi ha sådana
där 'småpåvar' i stort sett överallt. Och
det går ju inte. Nej, vi måste åtminstone
upprätthålla ett sken

av att en majoritet lever enligt demokratins
regler och lagar. Där det kan gå hur som
helst för vem som helst. Bara att en då skall
helst befinna sig

i eller under 'gynnsamma omständigheter'.
För den som inte gör det, i alla fall just då
kan vara föremål för 'olyckan'. Även om
det ibland kan

se ut som om vi lever i en sorts anarki redan,
så är vi bara delvis där. Den som kan något
påverka utvecklingen, kanske spela under
täcket och inte

i onödan visa sin hand, den verkar 'vinna'.
Men även de som vill leka gud eller vara
'rojalist för en dag' kan ju även den ge sken
av att vara vid,

nära eller till och med äga makten att styra
och ställa. Hugo anser förstås att han vet
hur att tas med sådana makter som vill
manipulera sin

omvärld på sitt högst privata sätt. Behandla
allt olyckligt som händer som just olyckor.
Så slipper vi se saker slås upp stort i som
'nyheterna' sedan.

Kanske är allt som sker illusion. Det vill säga
att det som sker i och för sig händer, bara att
dirigenten för en sådan orkester står mera i
kulissen än verkar

öppet på ett eller annat podium. Även en
diktator kan ju vara en sådan där styrd typ,
en som 'marionett i bojor'. Det senare är
förstås en boktitel

av en numera död författare till böcker om
spänning. Han skrev även en bok som hette
på svenska också 'Fruktan är mitt vapen'
och är som mer

aktuell än någonsin, även om det är många
nog som vill synas eller skapa något för
andra att se nu, nu och nu. Som verkligheten,
bara att fiktionen

stundom härmar verkligheten som även kan
hämta idéer och kraft från just fiktionen, det
tänkta. Som verkar leva sitt eget liv också.
Bara just känt.