Det var julaftons eftermiddag. Granen i hörnet vid de vita spegeldörrarna lyste grann och med ett gulaktigt värmande sken. Under den låg ett berg av paket i grälla färger. På julbordet trängdes uppläggningsfat, skålar och byttor så att den röda julduken med de broderade tomtarna knappast ens var synlig.
Förberedelserna hade tagit en vecka, men nu fanns allt på plats. Till och med den vedervärdiga tomten med blinkande ögon fanns uppställd i fönstret ut mot gatan.

Mammas askgrå julkorv låg i sitt spad med pepparkorn och lagerblad, alldeles intill den blekröda sillsalladen. Julskinkan tronade som en stor degig köttklump mitt på bordet och i dess ände var lilla Lottens slöjdade skinkpinne med den röda rosetten nedstucken. De fyra sillsorterna låg upplagda i glasskålar, alldeles bredvid fatet med den rykande varma Janssons frestelsen. De hemtrillade köttbullarna låg på parad alldeles intill de fettblanka prinskorvarna. Dopp i grytan med grisspad stod i sin kastrull bredvid de tre hembakade brödsorterna, som låg färdiga att blötas upp med spadet. De bleka grisfötterna i gelé dallrade lätt och hade, vid närmare påseende fortfarande små hår kvar mellan tårna. Oxens tunga var skuren i smala strimlor, så att den sträva ovansidan endast kunde skönjas ute i kanterna. Ålens rökta smala kropp hade skurits i lagom portionsbitar med hjälp av den vassa kockkniven. Revbensspjällen, som knäckts med köttyxa och grillats med sirap doftade sötaktigt unket i sin skål medan den lagrade västerbottenosten spred en stark odör i rummet.

Julölen immade i glasen och Far hällde med balanserande tunga upp nubbe till randen av spetsglasen. Barnen skulle få dricka så mycket julmust de ville och fick stanna uppe så länge de orkade. Nu stod alla fem otåligt bakom respektive matsalsstol och väntade på mammas order att få sätta igång. Hon slog ut med handen i en inbjudande gest, log med det runda ansiktet och sa "varsågoda, ät riktigt duktigt nu. Efter Kalle Anka och julklappsöppningen blir det lutfisk".

De satte sig till bords och började under koncentrerad tystnad skicka fat och skålar mellan varandra tills tallrikarna var täckta av ett berg med olika maträtter. Knivar och gafflar trycktes sedan in i de små oskyddade djurkropparna, som sen med kraft förpassades till de väntande gapen och malande käftarna. De bet och glufsade, slet i stycken och tuggade, svalde och drack, tog om och blandade, malde ner och svällde upp innan de rapade och pustade. Allt som allt blev det en formidabel excess i mat som pågick under nästan fyra timmar. Sen kände man sig redo för Kalle Anka.

                                                                       *

Jocke hade just avslutat sitt pass vid S:t Eriksplan och fått tio "Situation Stockholm"-tidningar sålde under sitt pass. Han var därför garanterad en plats på härbärget Ängelen ikväll. Det hade varit svinkallt ute och han frös om fötter och händer. Socialen hade inte trott på honom när han sa att någon hade stulit hans kängor på härbärget. De utgick från att han ljög för att få pengar till sprit. Så de tunna Adidasskorna var de enda han ägde. De stickade fingervantarna hade flera hål och stod inte emot väta eller kyla. Han huttrade och drog den gamla parkasen från ÖB tätare runt kroppen och stegade iväg ner mot Rörstrandsgatan. Han visste i alla fall var han skulle sova i natt. En dag i sänder, precis som i psalmen, ”blott en dag, ett ögonblick i sänder”. Det skulle väl som vanligt bli soppa och en brödbit till kvällen. Frälsis var de enda som höll stilen. Som brydde sig. Som inte skulle ha nåt av en för att släppa till lite soppa. Nja, några psalmer fick man väl stå ut med som motprestation.

Han vek in mot Birkagatan och slank in på en gård där det stod en parksoffa invid ett kalt träd. Han sjönk ned där, virade halsduken lite tätare om sig och stack handen i fickan. Kvartingen var till hälften urdrucken. Han synade den noga och skruvade av kapsylen. Tog en klunk, sedan en till innan han stoppade tillbaka flaskan i fickan. Spriten värmer, tänkte han. Bara det inte blir en massa fylldillen i sängarna intill i natt, då går det ju inte att sova.
Julafton, en högtid för alla... fuck you. Tankarna drog iväg mot alla motgångar som som hade präglat livet, alla de människor som var skyldiga för att allt hade blivit som det blivit. Inget var ju hans fel. Ett offer för omständigheterna brukade han kalla det. Han hade ett liv som var svårt att ta sig ur. Plötsligt skrattade han till, tänkte på barndomens patetiska jular. All skenbar lycka som gick genom magen. Familjehögtider där barnens ögon lyste av lycka. Lyste ikapp med den där jävla tomten med blinkande ögon, som stod i fönstret.

Han hade inte klarat av mycket här i livet. Men hade i alla fall blivit vegetarian.

                                                                     @