Döden snyltar på min kropp.
Jag minns ej hur det börja´.
Den vill släcka allt mitt Hopp, -
- få mig vältra i sörja --
å ranta mitt sista Lopp !

Men- Livet jag ger min röst!
Döden kan bara sjappa, --
- gå in i sin dunkla höst.
Jag går uppför den Trappa,
som leder till Liv å Tröst !

Ärligt talat, - jag mår så
dåligt, ibland, att det är
som att jag ville avgå
från Institutionen, tvär,
som håller i mig, så hårt!

Nä, Nånn verkar, ju, styra
i allt - mellan liv å död!
Som en arbetarmyra, --
kämpar jag, upplever nöd.
Nu, är goda råd -- dyra !

Förstår, det måste finnas
Lösningar på Problemen !
En väns eller väninnas
hjälp till denna bohemen, -
- det vore nått å minnas !!