Pappa, dotter i balans och harmoni.

I dag är du min på lån, en kort tid, ett ögonblick.

Varm mot mitt bröst upplever jag ditt innersta inre, men påminns av förgängligheten som knackar på en osynlig dörr, en dörr jag vill stänga och förtränga.

Tiden är nu. Du är nu.

Där vill jag stanna.