”Ibland är livet gåtor och Du är en”, tänkte hon.

Hon mindes ögonblicket så väl. Hon befann sig i en livets svåra stund. Och där stod han, såg henne, nådde hennes smärta och kunde ge lindring, bara genom att vara den han var. ”Du har börjat betyda någonting för mig”, sa hon en dag. ”Det känns bra att så få göra, att betyda någonting för någon”, blev hans kommentar. Hon kände sig trygg med orden och lät värmen från hans famn fylla hennes inre. Han fick hennes fulla tillit, men den dog när han utan ord bara plötsligt vände om.