Han tyckte det var meningsfullt att fly för flyktens skull

För ”den som inte flyr är knappast fri”

En tvivelaktig sanning som blev svald med hår och hull

Alltmedan möjligheterna i ilfart for förbi

Han tyckte det var meningslöst att leva här och nu

Nej bättre hålla till i imperfekt

Att slösa bort sin ungdom kan väl ses som smått tabu

Men viftas bort av den som lagt prestige i sin defekt

Men nå’n gång vill han bli sitt rätta jag

I morgon kanske, knappast just i dag

Han tyckte det var vettigast att följa i den dans

Som virvlade tillbaks till ruta ett

Och axlade sin täckmantel det gjorde han med glans

Med mungiporna fastklistrade likt en oförrätt

Han tyckte det var allra bäst att spela deras spel

Krackeleringen behöll han inom sig

En krossad själ som i en maskerad laserats ”hel”

Är mera värd än den vars själ ses som ”en konstig grej”

Men laseringen den sprack från kant till kant

Och ”en konstig grej” förblev ej obekant

Han tyckte sig se obehag i det som fordom var

De ting som ingöt skratt och eufori

Och många frågor sprudlade men vad fanns där för svar

När man inte blev vad andra sa man borde bli

Han tyckte sig försöka men han nådde aldrig fram

Knappt halvvägs om man skall vara sann

Knäckt av egna krav, stäckt av omgivning och skam

Färdades han i psykoser, livsgnistan förrann

Men inte kan man bara ta sitt liv

Självmord är ju ock ett alternativ