Jazzkatternas saliga dansande psalmer
i betong-öknens bortglömda palmträdgårdsfamnar.

Psalmer och palmer.
Båda har blad.
En för en trädgård
livets grönstormiga öga
i en vindpiskad öken.
Landar dadlar kokosnötter
psalmbordsblad och mannagryn
från ovan himlen
och djupt i dina glittersteg
och skymningsskuggor
liksom molnen
evigt gyllenvita
pollen
från ovan
in under himlen.

Öppnas upp
likt en bok
utav gröna och vitnande blad
trädens noter hänger kvar
emellan sandbrästrad utandningsluft
morgontårarnas rostade penslar
allt som rodnar
alltid blekare och
gyllenvitare
när det står inför
nått mer

som allt det röda och gröna.

Mellan två blad,
flaxar så snart ett tredje
upp mot skyn
och rätt in i syn.

Till att läsas och beskådas.
Detsamma!
En bärs i det yttre av synen
(och synden!)
och sedan ett annat
någonstans längre in
än vad dom visste där fanns

djupt i biografmörkret

där det näst n r för mö r k t
att läsa någ a böcker

eller ens undertexten
på deras läppar
(något som alltid där darrar)

när dom sjunger
o c h talar
genom vågen böljar in rakt igenom hjärtat
(och själen)
emellan dom båda

(och kanske alltid flera)

något bestrålas
det blir genast
mer grönt
elelr rött
på sitt skinn
eller vitt
bokens skrift
någonstans silvervitt
där inunder
ellerr holografiskt här ovan
den undertexn
av dom två båda
likt en vålnad
3D-skriven och besjungen
i bilder på duken
i slöjor av moln
i morgonrodnadens kvarhängnade
tårar
och halvmoln
isslottskristaller
ännu hängande
i luften

ett andetag
som bara talar
igenom andra
i zizigy-chacksteg
på det rutiga golvet och bordet
med sina skrymmande korsdrag
tillsammans
sneddade igenom dansen'
den stora
livskompositionen
igenom rummet
med orientaliska 5-klangers
haiku-strofer och trehälade-klacksprång
igenom jazzkatternas vinyllika fotsteg
ut över golvet
tillsammans
som saxar