Stiger upp arla: 04:30 Iakttar fåglar på frostbeklädda träd, en kopp te, smörgås och en rask promenad till Alviks torg. Nu kommer tunnelbanan från söder där manskavajen stiger av. Tre minuter till avgång, nu kommer blåstället sjungande upp för trapporna och talar med läskmaskinen. Stiger ut på en frostig perrong och vet att kvinnan i burka nalskas tåget. Den morgontidiga samlingen slokar, vi böjer våra huvuden i sömniga gester. Brommaplan! En rask yngling dansar ned för trapporna, jag håller mig i räcket, kvinnan med rak rygg ligger före mig, tre trappsteg ned. Snön yr, mörkt, kallt är dessa morgnar. Där står en samling människor väntande i en busskur som ska komma att ta dem till viktiga platser, de nickar hej, berättar kanske om en händelse i förbifarten. Äntligen kommer 317 den kalla, obekväma bussen där vi alltid vet var våra favoritplatser finns och fördelas rättvist. Svanhagen ropas upp, då har jag äntligen lyckat somna, reser mig mödosamt, tar min fjällräven och stapplar ut i ett kallt hav av snöstorm. Tre personer tittar vilset mot färdriktningen, sneglande på varandra, huttrar och klockan är 06:35 var är bussen som ska ta oss till Skå Kyrka och Svartsjö? Vi vrider och vänder på oss vet inget mål, äntligen dyker, en inhyrd, bil upp i kylan och berättar att färden ska gå till våra destinationer.