Svart bläck rinner som en ymnig flod över den regnvåta marken.
I vinterdvala vilar min stela kropp
. Frusen till permafrosten ner i den svartaste avgrunden i min blödande själ.
Min själ är ett ruttnande lik. Ett stinkande as.
Flyg fågel blå, friare för var sekund . Sjung högre än du någonsin sjungit . Tills våren kommit i min själ .
Min själ är återuppstånden.
Luktar hägg,rönnbärsblommor och syren
.Jag böjer mig,, plockar upp flaskan bläck, som nyss föll till marken.
Sedan går jag hem.