Jag sitter
på min tron
utanför mataffären

en dubbelvikt filt
mellan mig
och asfalten

endast kylan
gör klart
för mig
att jag lever

dunjackan
är min mantel

den vördnad
jag möter
låter jag falla
i plastkoppen

föraktet
likaså

samlar
skakar
blandar

böjer
nacken bakåt
söker blicken
bland dubbelhakor
näsborrar

vissa ögon
liknar enkronor

här har du

samlar
skakar
blandar

en dag är lång
två dagar längre
en vecka
en evighet

men tack

tack så mycket