Ord till hör vardagen, samtalen och tankarna flödar dagligen
Men plötsligt så känns det vardagliga, det normala, det vanliga, som något helt annat
Ord som tidigare bara slentrian mässigt flödat fram, knackar nu på öronväggarna.
De klättar upp för kinden och håller upp ögonlocken för att rida ner på en tår
Det vardagliga har försvunnit, dagen tappar sitt grepp...
Tankarna snurrar, men inte på grund av osäkerhet..
De åker i en ljusblå karusell och varvar skrattet med gråten för känslan i magen - för faran
Var säljer de sockervadden?