En mörk stig ska jag vandra ner i dalen
under skogens förtätade furutak
som välstämda strängar står varje stam rak
som tysta kolonner i högtidssalen

jag har slutat fundera på vägvalen
att välja är inte numera min sak
jag håller balansen min lina är slak
har slut på de svulstiga högtidstalen

men jag sjunger den stigen jag vandrar fram
gnolar mig fri från karta och partitur
helt utan bekräftelse skuld eller skam

med visshet i ryggen nu är det min tur
jag är den jag är både lejon och lamm
beundrar jag storskogens arkitektur