Som en fågelunge som trillat ur sitt bo

ligger du hjälplös, rädd och saknar din trygghet.

Du slängde dig utför stupet, med honom

som din far varnade dig för, men som gjorde

honom långt mer intressantare än innan.

Ångesten går att ta på, att skära i med kniv;

ty ängslan över livet, som det nu ter sig, är vulgär.

Men du skulle göra om samma sak alla dagar i veckan,

bara för att få möta den där hypnotiserande blicken,

och höra dig viska: "Vi lämnar allt och flyr, älskling!"