Du var min brasklapp vid snaran,

den som lovade och faktisk höll.

Du motade mina maror med kramar

och kysste sönder den härskande sorgen .

Och när eller om jag fick en kallsup av Livet,

i vågorna mellan våra kolsvarta lakan,

fyllde du mig med en sån syrefylld värme

som jag aldrig någonsin upplevt förut.